antiklimax
två av mina gamla klasskompisar är förlovade fick jag reda på idag,
jag vet inte om jag ska säga grattis eller skaka på huvudet.
kanske är jag negativ och bitter men jag tror inte på det där,
jag tror inte att man kan finna sin livs kärlek när man har levt i 19 år,
speciellt inte efter att ha varit tillsammans i ett halvår,
man kan absolut hitta sin stora kärlek i vår ålder,
men att ta ett sådant stort beslut nu?
tid säger jag, ge det tid.
för kärlek är inte så jävla lätt,
det är inte bara kyssar och fnitter, det är så förbannat svårt ibland att man bara vill spränga sig själv i luften.
det gör så jävla ont men tillslut är det värt det?
i slutändan så ska man väl inse att det är värt det,
det är inte bara en ring på fingret och ett; hihi
jag skakar på huvudet,
kalla mig bitchig och bitter men jag tycker förlovning vid 19års ålder efter ett halvår tillsammans är, löjligt.
vad sägs om att bara ha lite kul?
ikväll ska vi på en spelning som alastairs vän har, jag och emilia förbereder oss mentalt.
för nån dag sen pratade jag med elin i 45min, det är<3
/ velma
jag vet inte om jag ska säga grattis eller skaka på huvudet.
kanske är jag negativ och bitter men jag tror inte på det där,
jag tror inte att man kan finna sin livs kärlek när man har levt i 19 år,
speciellt inte efter att ha varit tillsammans i ett halvår,
man kan absolut hitta sin stora kärlek i vår ålder,
men att ta ett sådant stort beslut nu?
tid säger jag, ge det tid.
för kärlek är inte så jävla lätt,
det är inte bara kyssar och fnitter, det är så förbannat svårt ibland att man bara vill spränga sig själv i luften.
det gör så jävla ont men tillslut är det värt det?
i slutändan så ska man väl inse att det är värt det,
det är inte bara en ring på fingret och ett; hihi
jag skakar på huvudet,
kalla mig bitchig och bitter men jag tycker förlovning vid 19års ålder efter ett halvår tillsammans är, löjligt.
vad sägs om att bara ha lite kul?
ikväll ska vi på en spelning som alastairs vän har, jag och emilia förbereder oss mentalt.
för nån dag sen pratade jag med elin i 45min, det är<3
/ velma
passion pit
polaroid är ett väldigt fint program,
att något så enkelt kunde göra något så vackert.
i fredags hade vi en pubrunda i camden och soho.
var på indieklubb i 10 minuter.
sen blev det tåg till förorten, taxi och sen tog jag sönder en säng.
det tyckte han var roligt, jag skämdes mest.
min dejt varade i 3 dagar.
på lördag åker jag nog till brighton och tar in på hotell.
där imellan ska jag skaffa mig ett jobb,
/velma
att något så enkelt kunde göra något så vackert.
i fredags hade vi en pubrunda i camden och soho.
var på indieklubb i 10 minuter.
sen blev det tåg till förorten, taxi och sen tog jag sönder en säng.
det tyckte han var roligt, jag skämdes mest.
min dejt varade i 3 dagar.
på lördag åker jag nog till brighton och tar in på hotell.
där imellan ska jag skaffa mig ett jobb,
/velma
years of refusal
den 16 februari kommer det,
det efterlängtade skivsläppet som är det enda jag behöver i år.
han sjöng en gång; all you need is me
och det stämmer ju.
du är allt jag behöver, så kom igen nu 16 februari jag längtar.
få mig att känna igen
den sista maj är jag inte riktigt redo för en,
mest för att jag inte förstår att jag ska se honom
du är allt jag behöver.
idag fick jag ett jobb som jag inte kan tacka ja till,
imorn ska jag gå gratis sightesing around london och förhoppningsvis få ett jobb.
om de fortfarande vill ha mig,
sen ska jag pussas lite, tror jag. vill jag
drinks only gin, that the way to keep thin
jag är tillbaka bland avgaser, folksamlingar, tunnelbanor och verkligheten.
min semester varade i en vecka, en vecka fylld med kära återseende och ångest.
det är skönt att se att ingenting har förändrats, eller är det det egentligen?
när man i två månaders tid är van vid att bo med fart och eufori, så är det svårt
det är svårt att komma tillbaka till en stad där allting är som för,
där man går runt med döda djur och korta kjolar,
där 13åringar färgar håret svart och köper converse,
blir kallade emo och finner sig i det,
där man på krogen dansar till de senaste topplistorna,
där man skjortor för flera tusen, och ger de små barnen med svart hår en föraktfull blick,
och tänker, vet de inte hur de ser ut?
där man, precis som i alla andra städer, tvingas leva.
där man tvingas tillbringa sina jävla tonårsdagar, med hormoner och ångest.
över precis det.
sen vaknar man upp en dag och tänker nej nu räcker det.
packar sina väskor och drar nån annastans. för att sen komma tillbaka och inse att allt är precis som vanligt,
att pojkarna med backslick fortfarande regerar på gatan, och tjejer med korta kjolar och stora pälsar.
där blickarna och viskningar fortfarande finns kvar.
där du fortfarande finns runt varenda gatuhörn, med dina ögon som ser rakt igenom mig.
så som dem en gång gjorde.
och som jag saknat det.
men sen upptäcker man att saker visst det förändrats,
att människor går vidare med sina liv,
när jag försvann så kom det nån ny och det är ju så det ska vara?
ett liv ska inte stanna upp bara för att nån försvinner,
det är kanske bara jag som tror(och hoppas) det.
men verkligeheten förändras,
vi förändras,
du förändras och jag förändras. en dag kanske vi förändrats så mycket, så att det blir vi två igen som vi brukade vara.
för att passa in i den nya verkligeheten ska jag slänga iväg ett sms och fråga om han vill träffas och pussas lite,
lust/ velma
min semester varade i en vecka, en vecka fylld med kära återseende och ångest.
det är skönt att se att ingenting har förändrats, eller är det det egentligen?
när man i två månaders tid är van vid att bo med fart och eufori, så är det svårt
det är svårt att komma tillbaka till en stad där allting är som för,
där man går runt med döda djur och korta kjolar,
där 13åringar färgar håret svart och köper converse,
blir kallade emo och finner sig i det,
där man på krogen dansar till de senaste topplistorna,
där man skjortor för flera tusen, och ger de små barnen med svart hår en föraktfull blick,
och tänker, vet de inte hur de ser ut?
där man, precis som i alla andra städer, tvingas leva.
där man tvingas tillbringa sina jävla tonårsdagar, med hormoner och ångest.
över precis det.
sen vaknar man upp en dag och tänker nej nu räcker det.
packar sina väskor och drar nån annastans. för att sen komma tillbaka och inse att allt är precis som vanligt,
att pojkarna med backslick fortfarande regerar på gatan, och tjejer med korta kjolar och stora pälsar.
där blickarna och viskningar fortfarande finns kvar.
där du fortfarande finns runt varenda gatuhörn, med dina ögon som ser rakt igenom mig.
så som dem en gång gjorde.
och som jag saknat det.
men sen upptäcker man att saker visst det förändrats,
att människor går vidare med sina liv,
när jag försvann så kom det nån ny och det är ju så det ska vara?
ett liv ska inte stanna upp bara för att nån försvinner,
det är kanske bara jag som tror(och hoppas) det.
men verkligeheten förändras,
vi förändras,
du förändras och jag förändras. en dag kanske vi förändrats så mycket, så att det blir vi två igen som vi brukade vara.
för att passa in i den nya verkligeheten ska jag slänga iväg ett sms och fråga om han vill träffas och pussas lite,
lust/ velma
home of the brash outrageous and free
nu sitter jag hemma hos mina föräldrar,
njuter av bekvämligheter som central värme, tv, youghurt och att få krama sin mamma när man vill.
igår träffade jag gamla klasskamrater och drack öl, sånt uppskattas mer än vad man tror.
idag har jag ringt runt och planerat min vecka, jag har fina vänner.
saknar mina londonbrudar gör jag,
och så saknar jag någons skratt.
nu tänkte jag ringa fler samtal och njuta av fler bekvämligheter,
som att få krama johanna och emmelina.
/velma
njuter av bekvämligheter som central värme, tv, youghurt och att få krama sin mamma när man vill.
igår träffade jag gamla klasskamrater och drack öl, sånt uppskattas mer än vad man tror.
idag har jag ringt runt och planerat min vecka, jag har fina vänner.
saknar mina londonbrudar gör jag,
och så saknar jag någons skratt.
nu tänkte jag ringa fler samtal och njuta av fler bekvämligheter,
som att få krama johanna och emmelina.
/velma
