he is a wacked out weirdo
igår badade jag för sista gången i år,
antar jag.
jag antar att sommaren är slut nu,
och att jag, så som alla andra, borde klaga över vilken skitsommar det har varit.
men vet ni vad?
jag har haft den bästa sommaren nånsin,
jag har gjort allt jag ville göra och lite till.
jag har träffat människor som både berört mig och lämnat mig förstörd.
jag har druckit så mycket öl att 30% av mitt blod borde bestå av det,
jag har haft fler sena nätter med mina vänner än jag kan räkna.
jag har fått höra några av de finaste tonerna och texterna jag vet på riktigt
jag har andats och jag kännt mig fri,
för första gången på jag vet inte vad.
det hade kunnat vara åska och drivis hela tiden för min del,
jag har oavsett väder haft den finaste sommaren nånsin,
på torsdag åker jag till huvudstaden,
andas och känner mig fri ett tag till.
liljor/ velma
Innan idag hade jag dock lite tråkigt.
förlåt
elin säger
jag - vad skulle du vara?
elin - en katt( ser sjukt nöjd ut)
jag - jaha, vad skulle jag vara då?
elin - en räv.
jag - en räv?
elin - ja, sneaky djur ju. precis som du
<3
på fredag är det emmaboda hemvändarfest,
med öl+vodkadrinkar.
jag saknar sommaren, och sena nätter.
later/ velma
poison oak.
vi drack vin och pratade tills klockan slog för mycket,
och det jag har här känns mycket mindre.
idag började jag rensa och tömma mitt rum,
halva mitt liv får plats i svarta sopsäckar.
känns ganska mediokert,
jag vill flytta nu samtidigt som jag är så rädd,
rädd för att lämna det jag känner så väl.
annars rekommenderar jag alla att börja läsa vice magazine,
eller iaf ta en närmare titt på fotografierna,
fotograferna är några av de bästa i världen enligt mig,
och fotografierna lyfter mig till skyarna.
fridens/ velma
för vem skulle bry sig om våra hjärtan blev förstörda?
druckit ljummen öl och pratat om allt det som var innan,
jag har gråtit över dig och mig, det som var oss och det som inte var,
precis som håkan sjunger så är det svårt att inte gråta när jag tänker på oss två nu,
vi var ju så jävla bra,
jag ville iallafall tro det.
istället för att säga allt då,
så satt jag på en trappa fyra på morgonen och grät tills det inte fanns gråt kvar.
svikna blir alla, sviker folk gör vi alla.
det gör så jävla ont och jag förstår inte att man aldrig lär sig,
jag har haft en riktigt fin helg,
jag har varit full och dansat på trottoaren,
jag har fått gråta över dig och mig,
jag har fått samla vuxenpoäng och skratta åt fåntrattar.
fridens liljor/ velma
ps. du är hemma nu!
get-well-cards
jag är tillbaka i en stad som äter upp en,
jag är tillbaka i en stad där det börjar lukta höst,
jag är tillbaka med en längtan mot storstaden.
nu
jag kan inte förstå att jag verkligen ska flytta,
inom en ganska snar framtid.
jag hade en sjukt fin helg i gbg,
ord kan inte ens beskriva den sorg, smärta och otroliga eufori som jag kände,
den 8/8 ca 22.53.
det var magiskt men tragiskt.
i övrigt tycker jag att du kan komma hem från gbg nu,
jag saknar dig,
det är så tråkigt och trist utan dig,
och ditt leende.
jag ber om ursäkt för en sjukt omotiverad bild
later/velma
<3
ord kan inte förklara vad jag kände den kvällen,
mina ord är bara överflödiga.
men satan vad ont det gjorde,
och satan vad vackert det var.
bd kommer aldrig, aldrig att dö.
och jag kommer aldrig att glömma.
tack för allt ni gav mig en gång i tiden,
en gång i tiden räddade ni mitt liv.
/ velma
har du hört vad killen är cp
jag skriver tydligen som en fjortisidiot,
jag skriver alldeles för mycket falska saker,
jag skriver tydligen min blogg för jag vill att just du, och du vet vem du är, ska läsa den.
men vet du vad? du slipper faktisk läsa den,
du behöver verkligen inte, tro mig
jag tvingar inte dig
vet du vad?
jag vill inte att du ska läsa den
jag var ung när jag fann Gud på ett dansgolv
det finns nog ingen som jag tycker om att fota så mycket som mange,
jag tror det märks.
antagligen så känns det så mycket att jag vill spränga mig själv i luften,
eller så känns det inget alls och jag försvinner.
finns det inget mellanting?
melankoli kanske?
mellanmjölk?
lagom är ett ord jag brukar avsky men just nu hade det passat bra,
iaf i mitt hjärta. lagom inget mer inte mindre.
lagom,
slagen av solen, föll jag tillbaka hem
vare sig det gäller mig eller dig eller hela världen,
så kommer det alltid någon som får mig att falla baklänges flera gånger om,
jag bryr mig inte om att jag slår mig,
jag bryr mig inte om att det är oftast jag som får ta skiten,
du känns ju så bra och allt det där,
det blir mer komplicerat när du blir plural och kvar står jag och fattar ingenting.
jag är ganska förvirrad,
ännu mer än vad jag brukar vara.
på fredag reser jag till gbg,
först festivalar jag mig i dagarna två,
sen ska jag jobba en vecka däruppe.
jag vill tro att den resan kommer lösa allting,
tyvärr tror jag att den bara kommer förvära det,
ackack.
nu har jag mina emmabodabilder,
och jag gråter lite när jag ser alla fina vänner,
ni är underbara och ni vet det.
tack för en fin festival,
puss/ velma
oh my,
min kropp går emot mig på alla sätt,
emmaboda tog musten ur mig.
men tusan vad kul jag hade,
nu ska jag sova
later/ velma
