colour my life with the chaos of trouble

fredagen den 13:e, inte för att det kommer att ha någon större påverkan.
jag tror inte att man kan ha mer otur än mig just nu,
jag har försummat min blogg men trots detta har jag inte gjort speciellt mycket.
förutom att fara rundor över hela stan i jakt på den perfekta lägenheten.
vi hittade den, men förlorade den.

nog om det.
jag har gått igenom jobbträning, trevligt!
druckit väldigt mycket kaffe, några öl och klippt i en klänning.
gråtit och skrattat tillsammans med min bästa vän.
det är en faslig tur att hon finns ska ni veta, annars vet jag inte hur jag hade mått.

imorn är det valentines day och jag jobbar till kl nio,
vi skulle gått på ballet men nu blir det inte så.
men det rör mig faktiskt inte ryggen, det räcker med att han ligger bredvid mig hela natten.
och inom en förhoppningsvis snar framtid kommer han göra det varje natt

i övrigt uppmannar jag alla som läser detta, och ni är inte många att skaffa skype!
prata lite med mig va, så känns det nästan som att ni är här.

later/ velma


glad katt i soho för nån vecka sen, till vänster om katten my friend jacob.
eller vän, och vän. jag tycker mest han är jobbig
nåväl.

det kallas kanske karma,
det kallas kanske en jävla förbannad otur.
oavsett vilket sitter jag nu klockan tre på natten med en så förbaskad smärta i mitt öra så att ag inte kan sova,
halva mitt huvud är helt bortkopplat. jag hör ingenting på vänster sida.
imorn börjar jag på mitt nya jobb.
jag trodde att man bara fick öroninflammation när man var liten. ack nej
gud hatar mig och allt jag gör, jag kanske förtjänar det. antagligen.
men lite empati kan man väl ha?
uh nu börjar det rinna också. inte bra, googla öroninflammation? check.
är det ett bra tecken om det rinner? ah jag får panik. har redan knarkat värktabletter och har ingen vis moder att fråga.
vågar inte väcka emilia.
varför just nu? kunde inte detta hänt under den senaste månaden när jag varit arbetslös? självklart inte.
jag.tyarr.ikke.mer
jag har för tusan haft mössa på mig sen i september! detta är faktiskt inte rättvisst.

nog om detta.
förra veckan var inte bra, att min lever fortfarande lever(haha) är ett mindre mirakel.
och ibland undrar jag om jag har någon hjärna överhuvudtaget?
varför är allting så mycket lättare och självklart efter x antal öl i kroppen?
slutsats. sprit är ett fördärv och jag är en dålig människa.
som spyr på dansgolv och blir utsparkad från toaletter.
som vaknar upp med så mycket ångest att huvudet nästan spricker.
som sitter på tunnelbanan påväg till en intervju så bakfull att omvärlden försvinner.
men vet ni vad? jag förtjänade det så fruktansvärt mycket.
sen då?
sen avslutades treenigheten, elin flyttade hem till sverige och det känns fan inte okej, samtidigt som det var rätt beslut.
i slutet av veckan tog jag mig samman och åkte till en väldigt fin människa,
vi var insnöade i 2 dagar.
det gjorde faktiskt inte så mycket.
han kallar mig sin flickvän och det känns helt ärligt talat väldigt bra.
för en gångs skull,

åter till mitt öra, det sprack fruktansvärt mycket för några minuter sen? är det ett bra tecken?
det har slutat rinna men jag är fortfarande döv, känns mest som ett väldigt långvarit och smärtsamt lock i örat.
som inte vill försvinna till varje pris. aah nu rinner det igen, och knastrar. jag kommer aldrig kunna sova.
jag tycker väldigt synd om mig själv just nu.

ska jag klaga lite till? en vän trodde jag hade fått herpes, nej jag har bara en fet jävla finne på min underläpp.
inte herpes men tack ändå.

örat: jag petade mig precis i örat, det kom gult geggit mojs. är det bra? är helvetet påväg att försvinna då? ska man ta en tops eller what? jag börjar få smått panik nu. google is my friend
nej google är inte min vän. jag googlade och fick upp en massa dikter?
det gör inte ont iaf, tack vare min 4 panodil.
emilia pratade precis med mig, jag hör i princip ingenting.
ångest. och det spridder sig till mitt andra öra.

vilket totalt meningslöst och dåligt inlägg,
ännu mer ångest.
förlåt kära ni

/velma