bigmouth strikes again
jag och ångesten ses alldeles för ofta numera. och det är lika destruktivt varje gång,
varför ska jag ha så svårt att bara se saker och ting som vad de är?
inte så som jag vill se det.
och fast jag intalar mig själv saker over and over,
så finns det alltid en liten del i mitt huvud som tänker, tänk om?
så jag ska försöka tänka om nu,
jag ska försöka att bara ta allting oseriöst och som ingenting.
det blir mycket bättre då,
vill jag tro iaf,
på lördag är jag i sverige om allt går vägen,
jag ska dricka vin och prata skit nån kväll med dig,
som jag längtar.
/velma
it was the best of the times, it was the worst of the times
en lördag/ velma
sing me to sleep
igår gjorde vi precis som förra gången,
eller vi bytade ut vodkan mot öl,
och satt inte så länge på den muren, det var för kallt.
jag, elin alistar och joe celebrated the best worst party ever!
hur gör man då?
man dricker en öl på en skabbig pub och det blir pinsam tystnad,
åka buss till en källare, röka jazz och skratta nervöst,
gå upp en våning och säga hej engelsk hemmafest.
äta popcorn, ljuga ihop en historia och gå därifrån,
tillbaks till källaren, dricka vodka och spela i have never.
skratta åt sjuka historier, köpa mer vodka, sitta på en mur och hångla.
dricka mer vodka, diskutera strysex, somna till
och sen sova till klockan tre på eftermiddagen,
bara för att vakna upp med jämna mellanrum,
för att pussas och lyssna på the smiths.
en blick och jag ler.
it was the best of the times, it was the worst of the times.
the best worst party ever, frankly.
och nu har jag upplevt en engelsk hemmafest.
och jag har en morrissey biljett. och gråter, ja det gör jag
/velma
a question of lust
min måndag var så bra att den försvann,
den blev en dimma och en dröm
öl, tabasco, dans, smiths, busstur, markoolio, litteraturprat, efterfest, ölflak, hångel och lakan.
en fin dimma och en fin dröm, tills vi vaknade upp och undrade var vi var.
hångel och en bussresa.
illamående och och en förmaning til sig själv; "gör inte såhär när du ska jobba imorn"
ett ryck på axlarna och ett djupt andetag.
tunnelbana och sömn bredvid sin bästa vän.
det är värt att må dåligt en dag,
när man dagen innan mådde så jävla fint.
det är värt att sitta på en mur kl 3 på natten och se på rökmoln,
fast det är två minusgrader,
för att dricka öl som är så kall att den nästan fryser.
det är värt det.
i fint sällskap.
men. jag önskar att min mamma var här
/velma
girltalk
eller kanske inte kön i bemärkelsen.
utan mest det vi skapat av det
i helsingborg handlar det om vem som på sin höjd hånglar med vem,
i london handlar det om vem som ligger med vem.
och visst, det har sin fina sidor att kunna gå ut och sen inte gå hem själv,
det har sina fina sidor att sova hos någon främmande varje fredag, lördag, tisdag, torsdag.
det har sina fina sidor att smaka på någon och sen glömma lika lätt.
men jag tröttnar så lätt,
jag tycker inte att det är så fint längre.
det finns väl något mer?
efter att ha läst alla dessa bloggar om hur tjejer inte ska behöva en man som tar hand om en,
om att det hindrar kvinnans utveckling. självständighet.
om att vi som tjejer inte behöver någon alls, för det stoppar vår självständighet.
om hur tjejer ska kunna ligga med precis så många som de vill,
utan att behöva få namn efter sig.
och alla dessa tjejer som i sina bloggar skriver; "jag vill fan inte sova med någon, jag vill bara bli påsatt"
bara för att de kan liksom.
för det är ju ett steg i rätt riktning, ett steg för oss tjejer att bli mer självständiga. ett steg för att bevisa att vi inte alls behöver någon man. någonsin.
och om hur alla dessa tjejer som skriver att de inte fungerar utan sin pojkvän, eller hur trygga de känner sig när han är där, de hindrar vår utveckling. feminism
men handlar det egentligen om det?
jag erkänner, jag är en av de här mesiga tjejerna som tycker om att sova med nån.
som tycker om att ha ett par armar runt mig,
som känner sig trygg när han ligger bredvid. eller går bredvid mig.
jag känner mig trygg då, och jag erkänner. jag behöver denna någon.
jag vill inte bara gå hem med främmande människor natt efter natt,
det är kul ett tag men sen så tröttnar jag.
driver jag tillbaka utvecklingen då?
driver jag tillbaka feminismen?
är jag ett dåligt exempel på en kvinna år 2008?
men saken är den att det handlar inte om kön,
det handlar inte om att kvinnan är överlägsen mannen eller tvärtom.
det handlar inte om att en kvinna inte ska behöva en man och vice versa.
det handlar om individen.
jag är en sån person som har ett behov av att ha en annan person nära mig,
andra personer har inte det.
det handlar om hur man funkar som person,
så kan vi inte släppa det här med kön en gång för alla?
kan inte alla som vill ligga rundor med allt och alla få göra det?
och kan den tjejen eller killen som tycker om att känna sig skyddad och trygg få göra det?
kan inte den som vill ha ett behov få det.
kan inte jag som bara vill ha ett par armar runt mig få ha det?
/ velma
we both go togheter if one goes down.
jag har fått minst 3 finnar, jag svettas, och mina hormoner leker slagfält i mitt huvud.
saken blir inte bättre av att han som är så snygg jobbar bredvid mig.
jag hade glömt bort hur det var att vara sådär klyshigt tonårsaktigt,
för att fira detta ska jag lyssna på broder daniel hela natten.
så som jag alltid gjorde.
det blir nog en fin natt,
det här var också en fin natt, elin träffade en karl vid namn donald.
det tyckte jag var kul.
nu, bd/ velma
dress up in you
den är: flickr.com/dressupinyou
jag vet inte ens om bilderna är bra. men nu finns de där. till allmän beskådan, så ta gärna en titt, chansen att just du kanske är med på ett foto är ganska stor. så ta en titt. och lämna gärna en kommentar.
nu ska jag återgå till att vara bakis.
igår valsade jag med en spanjor och drack jamaicansk öl.
fint.
puss/velma
I get angst in my pants
idag,
gick jag upp, åt flingor,
gick ut i ett kallt london och tog bussen,
till människor, rök, lukter från alla håll och mitt jobb.
träffade jag en väldigt fin vän, bara sådär fint som det bara kan bli när man bara träffats en gång innan,
på den tiden då musik, öl, kyssar och allt annat som hör en festival till spelade mer roll.
och människorna man mötte kom i skymundan.
jag läste en blogg som skriver sådär som jag vill skriva,
som liksom äter upp vartenda ord men ändå känns kvar.
att kunna skriva om precis ingenting men ändå få det att bli så fantastiskt.
nu kan inte jag det, men det funkar fint ändå.
igår;
kom jag hem från gårdagen, möttes av en sömning roommate, bytte om och gick till jobbet.
fick mitt kaffe och blev människa igen,
åkte hem och dog av tristess.
och mådde som jag förtjänade,
pratade med en saknad vän och det blev kallt.
i förigår;
hade vi tråkigt,
drack vi alldeles för många och billiga öl,
träffade jag nån,
åkte taxi och hamnade i en okänd säng.
och skrattade och tänkte, fan vad jag kommer ångra att jag inte sover just nu.
men så glömde jag bort det och fortsatte skratta.
ibland är det det enda som hjälper.
nu;
vill jag vara trött,
lyssnar jag på den enda som kan få mig att rysa,
steven.patrick.morrissey.
lyssnar jag på emilias andetag.
och tänker; fan vad jag kommer ångra att jag inte sover just nu.
imorn;
dans och skratt?
natti/velma
goddamn it to hell, it don't help if i dance!
jag tänkte skriva ner den musik jag tycker allra mest om just nu,
mitt åka tunnelbana soundtrack.
* Coconut Records, ger mig L.A känsla. jag har aldrig varit i L.A men det är småpotatis.
han ger mig ändå L.A känsla. och påminner mig om nån
* Hot Chip, jag har alltid gillat dom, nu tokälskar jag dom! vi var på nån klubb förra helgen och de spelade ready for the floor. total lycka och eufori
* MGMT, behöver jag ens säga något? de två männen ger mig öronorgasm.
* Kano, som the streets enligt min last.fm. inget är så bra som mike skinner. men fint är det
* The Hoi Polloi, ett osignat band från london. vi såg de på notting hills art club. i like alot
* Kenan Bell, min vän jasons band från L.A. väldigt creddigt men fint som snus
* Black Kids - AH så sjukt bra! texterna är sinnessjuka men fan vad de är fina. deras videos går inte heller för hackor.
från, I undermestiate my charm(again): I get angst in my, and goddamn it to hell, it don't help if i dance. and you, you're not doing to well, all the blogs are about you girl. The caught you in the park giving head to the statue. AH SÅ BRA.
* Joel Alme, en viss man började prata om honom redan i våras. det är nu jag har fattat grejen. underbart
annars snurar mitt huvud och min ipod runt med simon and garfunkel, the streets, chemical brothers, robyn, morrissey, atmosphere. och annat sånt bra.
men gud så charmigt, nu ska jag mysa med min playlist.
puss/ velma
