colour my life with the chaos of trouble

detta året fick jag ca två veckor sommar, de spenderades i en park på min lunchrast, med hundratusentals turister eller på en tunnelbana mellan två jobb.
sen fick jag en veckas semester hemma i helsingbögborg.
helsingborg är en jävla fitta.
som ett plank på geeloo heter.
helsingborg är inte en jävla fitta.
det är en vacker stad som tyvärr befolkas av idioter.
pretentiösa snobbar vars största nöje brukade vara att hänga på geeloo, så mycket som bara kundes för att kanske kanske kanske bli med i "geeloo crew" och få sitt namn i färg.
jag hette jordgubbe. inte alls cool nog för att få heta jordgubbe med färg. mitt val hade varit rosa. givetvis.

prententiösa snobbar som ägnade sig åt att hänga på gp, för att senare dra sig mot vinylbaren.
prententiösa snobbar som låtsades vara vänster, tyckte det var tufft att klaga på moderater, och vara så himla politisk korrekt som det bara finns. bara för att något år senare inse att nej det håller inte. klipp dig och skaffa dig ett jobb. bli som dina föräldrar. och släpp den där vänster grejen. börja rösta höger. varför inte folkpartier?
folk som pratade över internet, länge och mycket för att sen inte hälsa på kullagatan.
folk som klagade över bortskämda brats, för att senare dra på sig sina lagom slitna acne jeans för 2000, för att hoppa på 5000 kronors longboarden och åka ner staden med sin 7000 kronor systemkamera hängades över axeln.
det var ju så det skulle vara.
det skulle fikas på ebbas.
det skulle köpas kläder på tretton.
dricka en latte på espresso house.
försöka komma in på 20års gräns på PL.
det skulle drickas öl på gp.
röka smugglande ciggaretter.
åka över till danmark och supa på kronborg.
om man hade tur så kanske någon av geeloos beryktade crew såg en.
när man gjorde allt det där coola.
så man kunde få bli cool. på riktigt liksom

jag älskar helsingborg.
parkerna, havet, skogen, bruksgatan, gröningen, kärnan you name it.

människorna, geeloo crew, träskgänget, vegangänget, sketargänget, vikengänget, och vad de nu heter, kan jag leva utan.

fredagsfyllor på gp, dans i vinylbaren till håkan, ceasars, rage against the machine och bob hund i vanlig ordning behöver jag inte heller.

alla dessa jävla blickar. blickar som sa, jag vet vem du är, vi brukade dela vattenpipa i böga men jag tänker fan inte hälsa på dig. dra åt helvete kan ni göra.
blickar som sa, vi brukade gå i samma klass, byta om i samma rum och ha skåp bredvid varandra. du är inte snygg/cool/vänster/nerrökt/fjortis/indie/rik/låtsatsfattig/ nog att hälsa på. jag behöver inte er.


men det är okej, för om det är något jag har lärt mig så är det att det kanske gör ont.
det kanske är så jävla deprimerande att du inte vet vart du ska ta vägen.
det kanske är så illa att du hellre stannar hemma en fredagkväll, tittar på så ska det låta med dem gamle.

och det gör ingeting.
det är coolare än vad de någonsin kommer att bli.
med eller utan färg.

/v