colour my life with the chaos of trouble

ett datum är satt,
den sista september.
det förstår jag inte och blir jobbigt sentimental vareviga gång jag tänker på det.
dock ska jag inte tänka på något som heter flytt, england, vuxenliv och uppehållstillstånd.
de här dagarna ska jag dricka glassdrinkar, sova i en stor säng och andas i huvudstaden.

i övrigt slutar robyn aldrig att förvåna mig,
om jag fick vara en musiker i hela världen så hade det blivit hon.
coolare människa får man leta efter,


och sluta vara så förbannat söt hela tiden,
min vardag och mitt jobb är komplicerat så det räcker.
eller?

/ velma

ps. wayoutwest i bilder