colour my life with the chaos of trouble

mitt samtal igår gick bra,
du behöver inte dra åt helvete. jag tycker alldeles för mycket om dig för det.
jag har nu packat ner mitt liv i två väskor,
dvs mina kläder och mina foto.
tragik, och ett stort tomt hål för det.
förhoppningar och vad som är realistiskt går inte ihop för mig.
och jag blir inte riktigt klok på dig.

du bad mig att skriva brev till dig,
och visst det kan jag göra.
trots min dåliga handstil,
och mina ord som aldrig tar slut,
men du måste skicka din adress först.

imorn börjar ett nytt steg i mitt liv,
låter som en förbannad klycsha men det skiter jag i,
för som johanna och jag konstaterade idag,
klyschor stämmer alltid så jävla bra.  
att säga hejdå till folk har aldrig varit min grej,
jag är så dålig på att släppa taget och kopplar bort det faktum att det dröjer tills vi ses igen.
vissa människor betyder mer än andra och ni vet vilka ni är.
ni som har ätit upp mina känslor och tankar så som jag har gjort detsamma för er.
ni som har funnits där, även om inte hela tiden,
så har ni alltid funnits precis så långt borta så att jag kunnat nå er.
ni som betyder så mycket att det gör alldeles för ont att säga det till er,
så därför skriver jag det här istället.
trots att inte ens hälften av er läser detta.
jag tänkte inte nämna några namn, men jag gör det ändå.

johanna. jennifer. emmelina. elin. isabelle. anna. magnus. peter.lollo. my. regina. andreas. marcus

nästa gång jag skriver är jag i london/ velma