colour my life with the chaos of trouble

jag är ganska bra på att komplicera till det för mig själv,
vare sig det gäller mig eller dig eller hela världen,
så kommer det alltid någon som får mig att falla baklänges flera gånger om,
jag bryr mig inte om att jag slår mig,
jag bryr mig inte om att det är oftast jag som får ta skiten,
du känns ju så bra och allt det där,
det blir mer komplicerat när du blir plural och kvar står jag och fattar ingenting.

jag är ganska förvirrad,
ännu mer än vad jag brukar vara.
på fredag reser jag till gbg,
först festivalar jag mig i dagarna två,
sen ska jag jobba en vecka däruppe.
jag vill tro att den resan kommer lösa allting,
tyvärr tror jag att den bara kommer förvära det,
ackack.

nu har jag mina emmabodabilder,
och jag gråter lite när jag ser alla fina vänner,
ni är underbara och ni vet det.
tack för en fin festival,
puss/ velma